Gnarps hembygds- och fornminnesförening

Festplatsen Gnarpsbaden - Campingen

Festplatsens upprinnelse är bildandet av Gnarps första godtemplarloge, Logen Fabian, som bildades den 21 oktober 1882 då 14 medlemmar anslöt sig. I början av 1883 fick den nya logen i gåva av Gnarps Sågverksägare en uppsättning blåsinstrument av mässing samt löfte om en egen lokal i sågverket för logens möten. Senare byggdes på den här platsen, med ekonomiska stöd från sågverket, deras ordenshus. Det invigdes söndag 14 juni 1896 med stor pompa och ståt. Byggnaden fungerade senare som serveringslokal på festplatsen.

Skillnaden exteriört mot tidigare är den påbyggda altanen på gaveln och framsidan. Logen Fabian fick sitt namn efter brukspatronen Fabian Tersmeden. Han försökte under sin tid stävja alkoholmissbruket med de sociala problem som det medförde. Bl a påstås att han försökte dela befolkningen i Sörfjärden så att gifta skulle bo på södra sidan av ån och ogifta på norra sidan. Bolaget betalade också medlemmarnas inträdes- och kvartalsavgifter under åren 1884-1892 samt ett extra lönepåslag på 2 % på årsförtjänsten från sågverket. ”Men detta oaktat” rapporterade sekreteraren, ”har logen varit nära att gå under” och februari 1888 – mars 1890 fanns bara 10 medlemmar. Men senare under 1890 ökade medlemsantalet till över 40 personer. Logen Fabians verksamhet pågick till slutet av 1930-talet. Festplatsen användes även av Fiskehamnsföreningen och andra till fester och andra sammankomster. Förutom ordenshuset fanns då endast enkla stånd av låg standard.

Vid sommarfesten lördag-söndag 30-31 juli 1932 bjöds ”på ett rikt och omväxlande program” med bl a föredrag på söndagen av Jordbrukarriksdagens ordförande landstingsman Karl Hansson i Skedika. Då kom ca 1 500 personer. Festprogrammet i övrigt bestod bl a av musik, teater och ”humoristiska tävlingar” samt dragkamp mellan Bergsjö och Gnarp under ledning av ”Pettersson-Sverige från Gnarp och Lars Andersson från Bergsjö. Gnarp segrade under stort jubel” inte bara tack vare sin styrka utan även av ”en icke föraktlig fond av olympisk taktik, för att inte säga knipslughet.”

1-2 juli 1933 höll Gävleborgs läns Fiskareförbund sin sommarfest här med föredrag, förhandlingar, musik av Högens Hornmusikkår och dans till Pelles Dansorkester.

En stor händelse ägde rum 1938 när dåvarande Bondeförbundet inför landstings- och kommunfullmäktigevalen i september hade ett större arrangemang här med besök av jordbruksministern och statsrådet Axel Pehrsson-Bramstorp, som en kort tid (19 jun-28 sep 1936) även efterträdde socialdemokraten Per-Albin Hansson som statsminister p g a en schism om försvarspolitiken. Efter riksdagsvalet i september 1936 avgick Axel Pehrsson-Bramstorps ”semesterregering”, som den kom att kallas. Då återkom Per-Albin Hansson som statsminister.

Inför Axel Pehrsson-Bramstorps besök i Sörfjärden 1938 hade utannonserats att han skulle anlända med sjöflyg med den välkände svenske flygpionjären kapten Albin Ahrenberg vid spakarna vilket då var en mycket sensationell och ovanlig händelse. Knappast någon här hade då sett ett flygplan. Besöket skulle börja 9 juli kl 19.00 och mycket folk samlades på Klasbergets topp för att invänta planet och beskåda hur ankomsten skulle förlöpa. Men Pehrsson-Bramstorp, som skulle komma till Gnarp från en liknande tillställning Ljusdal, tvingades i sista stund ändra sin resplan därifrån och kom till allas besvikelse med bil till Sörfjärden.

Omkring 3 000 personer besökte Sörfjärden denna kväll, j'mfört med de 1500 åhörarna i Ljusdal. Tillställningen kryddades båda kvällarna av Astoria 6-manna-dansorkester från Bollnäs. Dessutom uppträdde ”den orientaliska fakiren och självplågaren AbdUr Rama, Barytonsångaren Olof Nissmar” och ”ett av de största kontinentala nöjesfälten” med ”tombola, serveringar, högtalare, ljusmaster, karuseller och fanborg.”

20-21 juli 1940 hölls ”stora festligheter med tivoli och tombola” och fotbollsmatch på Gällstaplanen mellan Gällsta BK och Gnarps IF.

1909 fanns i Gnarp åtta grundloger och tre barnloger. 1906 bildades Kretslogen Enighet i vilka nyssnämnda grundloger kom att ingå. Uppgiften var bl a att samordna logernas verksamhet. Verksamheten avtog efterhand och 1971 slogs Kretslogen Enighets loger i Gnarp ihop till en gemensam förening, Logen 438 Enighet av IOGT-NTO.

I maj 1951 begärde dåvarande Kretslogen Enighet att av markägaren, dåvarande Gnarps kommun och dess fattigvårdsstyrelse, få köpa den tomt ”där godtemplarhuset i Sörfjärden är beläget samt intilliggande festplats”. Efter många, långa och livliga diskussioner i fattigvårdsstyrelsen beslutades att ”utan vederlag” överlåta området till Kretslogen Enighet, dock med vissa förbehåll, som finns i beslutet och i ett gåvobrev. Tillträdet skedde 1 maj 1952.

Ordenshuset renoverades och byggdes om till serveringslokal. 1954 byggdes den stora dansbanan, 1960 den lilla samt fyra nya kiosker. Framförallt midsommarfesterna var mycket välbesökta. Tidningsuppgifter om 6 000 besökare finns. Men festerna var även beryktade p g a den onykterhet som förekom. Det gick så långt att man, för att få fortsätta, ålades att bygga en arrestlokal, dit de mest överförfriskade kunde föras för att nyktra till. En av dem, som deltagit i detta bygge och i förväg bl a spekulerat i vem som skulle få ”nöjet” att inviga lokalen, blev själv den först intagne där vid den första midsommarfesten efter byggets tillkomst 1963. Arrestlokalen utdömdes senare av myndigheterna. Trots arrestlokalen ansåg polisen sig senare under 1960-talet inte kunna bevilja tillstånd för fortsatta midsommarfestligheter. Ärendet gick ända till regeringen, där det efter samråd med rikspolisstyrelsen blev bifall.

Åren 1968-1969 tillkallades således poliser ända från Borås för att upprätthålla midsommarordningen på Gnarpsbaden. Som mest översteg antalet polismän i tjänst 16 st. Men ett par år senare var polisens argument ännu starkare och tillstånd vägrades. 1972 restaurerades serveringen och något år därefter återkom festligheterna, dock utan midsommaraftonen.

Här har många av våra artiststorheter uppträtt. Snoddas slog igenom, före TV:s tid, i radioprogrammet Karusellen 1952 med Lennart Hyland som programledare och uppträdde här 1953. Andra exempel är Truxa, Siv Malmqvist, Gunnar Wiklund, Nora Brockstedt, FamilyFour, Lasse Lönndahl, Olle Adolphsson, Göingeflickorna, Cornelis Wreesvijk, Jerry Williams med The Violents, Lasse Berghagen, Ted Gärdestad, Björn Skifs och Blåblus, Thomas Ledin, Rockfolket med Rock-Ragge och Burken, Lill-Babs, Hootenanny Singers, Vikingarna med Christer Sjögren o s v.

Ingemar Johansson går in i den tillfälliga boxningsringen 1959. Gösta Wedin i bakgrunden

26 juni 1959 blev Ingemar Johansson världsmästare i tungviktsboxning. Han åkte därefter omkring och uppvisningsboxades. Till Gnarpsbadens festplats kom han söndag 12 juli 1959 och uppvisningsboxades mot sin bror Rolf. En boxningsring hade då byggts upp mitt på festplatsområdet.

16 augugisti 1964 förlade socialdemokraterna sitt Gävleborgsting till Gnarpsbadens festplats inför valet i september. Då medverkade socialdemokrater från hela Gävleborg samt dåvarande statsrådet, sedermera statsministern, Olof Palme, operasångerskan Sonja Norin och Näsmans kapell. Ca 1 000 personer deltog.

Nu är verksamheten på Gnarpsbadens festplats avsomnad. Vintern 2011 i februari rasade taket på den stora dansbanan in p g a snötyngden. Logen ville sälja området men tolkningen av förbehåll i det gamla beslutet och gåvobrevet vållade en tvist mellan kommunen och Logen om vad som egentligen gällde. Tvisten löstes under 2011 och Logen fick sanktion att försälja festplatsen till högstbjudande. Det skedde våren 2013. Festplatsen är numera sommarstugeområde.

”Klockare-Jantes sten”, kort från tidigare hälften av 1900-talet

Campingen i Sörfjärden/Gnarpsbaden startade lite löst och oorganiserat under 1950-talet. I princip var det en ”vild” camping, som pågick intill badstranden innanför ”Klockare-Jantes sten” en bit söder om Gnarpsåns utlopp i havet.

Från en skildring av julfirandet, skriven av Anselm Forsslund på 1930-talet, beskrivs bland annat julotte­firandet i Gnarp i mitten av 1800-talet. Här nämns att ”kyrkfolket fick höra Klockare-Jante och Jante Löfström, stående framme vid altarrunden, sjunga juleepisteln”.

Klockare-Jante fick ge namn åt stenen på badstranden. Stenen låg på den tiden omgiven av vattnet och Jante brukade slänga ut ett gammalt och trasigt fisknät vid stenen och sitta där halvsovande i väntan på att få fisk vilket dock givetvis var helt befängt. När andra fiskare kom i land från fiske ute i havet gick de till Jante och slängde åt honom lite av fångsten. Jante blev glad och trodde att han fått fisken i sitt nät. Historien tyder på att allt då inte stod riktigt rätt till med Jante. Hur som helst finns ”Klockare-Jantes sten” kvar, men nu en bit upp på stranden p g a landhöjningens effekter.

”Klockare-Jantes sten” 2009

För att hålla ordning på platsen för campingen fick Per-Johan Gahn i uppdrag av Gnarps kommun att ha tillsyn över området, hålla det rent och även sköta renhållningen i den befintliga utetoaletten. Det sistnämnda var säkerligen i ordets rätta bemärkelse ett riktigt ”skitjobb” eftersom modern latrin­hantering inte fanns på den tiden. Gahn fick även tillåtelse att ta betalt av campinggästerna för att få lite lön för mödan. Kritiken mot nedskräpningen och de sanitära förhållandena steg emellertid med tiden från närboende, mest sommarstugeägare, som blev störda av verksamheten.

Efter en skrivelse från Gnarps Sommargästförening 30 april 1957 beslutade kommunalnämnden 20 maj 1957 att låta utreda campingfrågan i Sörfjärden och 31 maj 1958 beslutade Gnarps kommunalfullmäktige att anslå 4 000 kr till iordningställande av nytt campingområde. Dessutom bidrog Gnarps allmänna laga skifteslag med 2 000 kr och Ströms Bruks AB ställde kostnadsfritt upp med mark. Planeringsarbetena hade då redan påbörjats. Kommunalnämnden fick uppdraget att anlägga och handhava skötseln av campingen. Därmed flyttades campingen till dess nuvarande plats vir Hårtevägen under ledning av kommunal­bygg­mästaren Erik Nordin. 1966 flyttades kommunalnämndens ansvar för förvaltning av campingplatsen till turist- och fritidsnämnden.

Olov Sjöqvist blev enligt avtal 19 juni 1958 Gnarps kommuns förste arrendator på den nya platsen. I en annons i Hudiksvalls Tidningen ett år senare, 18 juni 1959, uppmanar han folk att åka till Gnarpsbadens havsbad med bl a ”en modern campingplats med tvätt- och kokmöjligheter” och campingstugor till uthyrning. Dessutom lockar han i annonsen med att golfbanorna fr o m midsommarafton öppnar varje dag kl 16.00. Detta avsåg den minigolfbana, som låg strax norr om Sörfjärdens kapell vid Strandvägen.

13 juni 1959 beslutade Gnarps kommunalfullmäktige att förbättra campingplatsen för 6 000 kr med bl a röjning, framdragning av el och uppförande av två små uthyrningsstugor. Detta gjordes samma år och av bokslutet för 1959 framgår att den verkliga kostnaden blev 6 705 kr.

25 februari 1961 beslutade Gnarps kommunalfullmäktige att utöka campingen med ytterligare sex småstugor. Utbyggnaden med campingstugor fortsatte senare under 1960-talet och 1966 fanns 13 st. De fem sista byggdes 1968. Två stugor ersattes p g a förfall 1971. 

Olov Sjöqvist blev kvar som arrendator t o m 1960, då kommunen sade upp avtalet för att driva campingen i egen regi. Så skedde under 1961 men redan 4 juni 1962 skrevs avtal med Gunnar Norlin. Han meddelade dock vid ett telefonsamtal till dåvarande kommunalnämndsordförande Adolf Andersson natten mot midsommardagen, således mindre än tre veckor senare, att han omedelbart ville bryta avtalet. Adolf Andersson nödgades då besöka platsen och vidta akuta åtgärder för den fortsatta driften och träffade bl a överenskommelse med Erik Fors om skötseln resterande tid av säsongen.

Fr o m 1963 skrevs nytt arrendeavtal, nu med Arne Henning. Han ordnade även med tillgång till roddbåtar och en motorbåt för gästernas trivsel. 1966 tog Berggården över campingen. 30 juni 1966 beslutade Turist- och fritidsnämnden att anskaffa telefon till campingplatsen. 1970 övergick arrendet till Emil och Frida Åkerlund, som skötte campingen t o m 1985.

Från början gick infarten till campingen från öster genom Sörfjärdens by men sedan vägen till Hårte-Mellanfjärden byggts färdig 1976 ändrades infarten 1987 att gå från det andra hållet. Under 1960-talets stora midsommarfester på Gnarpsbadens festplats var campingen lägerplatsen för stora skaror av yngre midsommarfirare och många episoder finns säkerligen att berätta om detta av initierade. Frågan är väl ändå om inte den ovanligaste händelsen inträffade midsommarhelgen 1982. Då besöktes campingen natten mot midsommardagen av tillfälliga gäster, som ryckte bort samtliga toalettdörrar på de tio utedassplatserna och gjorde en brasa av dem, så att alla gick upp i rök. Emil och Frida Åkerlund, som då var arrendatorer, tvingades stänga en hel vecka innan nya dörrar kunde fabriceras och sättas på plats. Kommunens skattebetalare fick stå för notan i egenskap av campingens ägare. 

I en tidningsartikel från 1972 är dåvarande arrendatorn Emil Åkerlund pessimistisk eftersom antalet gäster minskat successivt. Han nämner bl a att han ”inte kan hålla på och förlora mera pengar”. Han säger också att ”stugbyn för några år sedan var fullbokad redan tidigt på våren och att man beställde från ena året till nästa” och att ”många familjer tillbringade hela semestern här”. Han fortsätter med att ”det blir bara sämre och sämre och det blir alldeles slut om tendensen håller i sig.” I artikeln uttalar sig också en annan genuin Sörfjärdsbo, Erik Gahn, som skyller på kommungubbarna. Han anser att de vill ha allt till Röde och inte bryr sig om Sörfjärden. Han nämner också att ”Gnarps Kommun låg väl framme när man byggde småstugorna. Då fanns ingen konkurrens på det här området men sedan har det växt upp massor med stugbyar. Kommunerna gör reklam och säljer sina tjänster men det gör man inte i Gnarp. Det lär inte finnas en enda papperslapp uppsatt, än mindre en annons om anordningarna i Gnarpsbaden.”

Åkerlund fortsatte dock campingdriften t o m 1985 så kanske blev det trots allt bättre tider efter den pessimism, som uttalades 1972.

Gnarps kommun var campingens ägare t o m 1973, men när Gnarps kommun 1974 upplöstes genom kommunsammanslagningen till den nybildade Nordanstigs kommun, blev den nya kommunen också ägare av Gnarpsbadens camping.

Åren 1986-1987 drevs campingen av Freddy Hald. Då hade Nordanstigs Kommun investerat på området genom en ny servicebyggnad med duschar, toaletter, tvättmöjligheter, som stod färdig i juni 1986. 1987 utökades servicen med 30 uppställningsplatser med el för husvagnar. 1988 övertog trion Lars-Ove Edlund, Ulf Norman och Torbjörn Pettersson arrendet (men Pettersson hoppade av redan efter första året.)

1989 byggdes en latrintömningsanläggning. Arrendatorerna Edlund och Norman byggde 1989

även en centrumanläggning med minibutik och en minigolfbana år 1990. De blev kvar t o m 1993 när Nordanstigs Kommun sade upp kontraktet. Kommunen köpte då, 1994, för 300 000 kr de anläggningar som arrendatorerna byggt.

Åren 1994-1995 hette arrendatorn Gunno Åslin. Därefter sålde kommunen Gnarpsbadens camping, som nu övergick till privat ägo. Ulf Norman gjorde då come back och köpte tillsammans med Rolf Alsgren anläggningen och drev den fr o m 1996. De byggde även en restaurang, som stod klar 1997.